En sen sommar natt.
Dimman omringade ängen.
Dom sprang tillsammans över det daggvåta gräset.
Gräset kittlade under deras barfota fötter.
Dom sprang tillsammans hand i hand.
Sida vid sida.
Hennes mjuka lilla hand i hans stora.
Hennes vita kjol fladdrade av dom ljumma sommar vindarna.
Hennes skratt som lät som musik i hans öron.
Hans hjärta som bankade i takt med dessa toner.
Dom stannade mitt ute på ängen.
Han tog hennes andra hand i sin.
Sedan kysste han hennes mjuka läppar.
Han önskade att han kunde stanna stunden.
Han ville låta den vara för evigt.
Men ingenting vara för evigt i verkligheten.
Varje minut måste ta slut.
Timmglaset för varje vacker stund måste för eller senare rinna ut.