- villigt självmöte -


annorlunda
som en vilsen landstrykare i tankesfären
stakar sig levernet självbespeglat

tilltron på en fullbordan ter sig oframkomlig
som när små utdöda navelsträngar
spelar allmottagliga symfonier

utanför
känner du sorg
ensam
tänder du liv
som en moder bär

men som vilsen
förstår du ingenting

.