när den förlamande
förödande uppgivenheten
ockuperar hjärtats territorier
och skärmen blir grå
alla färger utslocknade
är det omöjligt att göra sig förstådd
då har mitt språk loggat ut
jag rör munnen
men ingen hör några ord
jag är en stumfilmshjältinna
von anno dazumal
man skrattar och pekar - lustig!
eller suckar - patetisk!
utan att förflytta mig en meter
har jag kommit till främmande land
som en vänlös barbar
känslan är otäckt välbekant
det beror på mig
att jag
inte
förstår
landets seder
jag har inte undfått koden
innan jag refererar till Doktor Glas
bestämmer jag mig för att vara tyst
det kan gå över
det går över
jag hoppas uppgivet