Jag tittar ut i nattens svarta gardin
Jag känner snön under mina vita kalla fötter
Jag känner hur regnet rinner ner längst mitt ansikte
Jag kastar mej på marken i ett desperat försök att få höra dina andetag i marken
Men förgäves kämpar jag , jag slår tills händerna är blodiga och kalla av snön och regnet .
Jag känner tårarna rinna längst mina kinder , Kroppen fylls med hat , en ilska som länge legat gömd för världen , gömd för mej
En del av mej , en del jag sedan länge glömt fanns .
Nånting jag inte önskar nån annan .
*Det käraste man har , gömmer man från världen *
Jag gjorde det inte frivilligt , jag vart bestulen på det som låg mej närmast hjärtat.
Men jag håller det kvar i mina minnen så det kan leva där , så att det aldrig dör det käraste jag har , så att det alltid får finnas kvar
just the way it was.