Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

MITT UNDANTAG = DINA ANDETAG

 

 

 

Jag önskar jag nådde till himlen

Kunde plocka ner stjärnorna och fyllas av ljus

För mörkret härskar i mina sinnen

Jag vill se hjärtat genom din vita blus



Aldrig mer, inte en gång till

Vill jag bli kär och mista allt

För då står jag hellre här helt still

Även fast jag fryser när det blåser kallt



Så kyss mig men utan någon mening

Ta mig dit men endast om du vill gå

Ge min själ din glasklara rening

Precis som du gjorde när vi var små

 

 

 

 

 


Fri vers av theperna
Läst 234 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-03-15 03:41



Bookmark and Share

  lyckeli
tjusig presentation
av det som finns
rakt innanför

som om tanken inte
tog några omvägar
genom handen
och pennan
2009-03-16

    Melona
Ja, visst är den snyggt utformad, dispositionen är oklanderlig, rytmisk och passar fint att läsa högt, men, nästan let´s dance här, det är inte där textens styrka vilar, utan i innehållet. Denna stillsamma vädjan om uppriktig kärlek, att komma innanför, att någon kommer innanför, att möta någons hjärta, ja, så skrämmande det kan vara, men så jävla vackert! Men, diktjaget är skärrat för detta, som vi alla, just att förlora det vackra, och som jag känner igen mig i dessa rader;

"Aldrig mer, inte en gång till

Vill jag bli kär och mista allt

För då står jag hellre här helt still

Även fast jag fryser när det blåser kallt"

men för ett unantag, det är för detta diktdus andetag...

Gripande och skört, som sagt. Fint du!
2009-03-15
  > Nästa text
< Föregående

theperna
theperna