Ett dygn till
Ett dygn
Innan döden
”döden skiljer sej åt”
tänker på mor
och far….

”vi hade inte mycke men far min
hade släta filar som gick lätt”
Nu hoppas man att snaran glider lätt
Att den kniper och att nacken bryts
Så man slipper hänga och kvävas

Mamma var alltid sjuk
Som jag minns det så var hon alltid sjuk
Far hade andra bekymmer
Dåligt ölsinne kallades det
Jag var mest borta, från 5-6 års ålder
Kom hem och käkade om de fanns nåt

Jag minns den dan
Jag va 15, just straffmyndig på sina håll
De blev slagsmål
Sen första klass hade han hållit på
Det var bara nån vecka kvar

Så hände det som verkade vara omöjligt att undvika
Alla år av pina
Visst hade vi haft små uppgörelser emellanåt
Men inget emot denna
Det var som om allt, alla års jävligheter
Av denna typ sköljde över mej

Jag tappade besinningen
Jag slog, slog slog
Som en boxare mot repen slog jag han mot tegelväggen
Och slutade inte förrän all kraft var borta
Död och pina

Jag visste att jag skulle åka fast
Men det var liksom förutbestämt
Dömdes sen till döden
För att, ja den var den opinionen
Har suttit här i 10 år
Snart är den tiden ute

1 dygn kvar att leva
som om man levt de sista 10 åren
ensam i en cell med några böcker
ingen TV eller radio oftast
”man ska ju ha möjlighet att ångra sej”

Vem tror på ånger, här
Vem kan se att dödsstraff ger en ånger
De säger, de är inte tilläckligt ångerfullt
När jag sökte benådning
Fast de vet att den som jag tills slut
Slog ihjäl, hade hamnat här
Eller nån annanstans, nåt liknande ställe

1 dygn
att ångra sej på
1 dygn kvar
att besinna mina synder
Jag ångrar mej för straffet
Men inte brottet
Dock är inget sånt här värt att dö för…
10 år och ett dygn…