Detta är en sann berättelse som handlar om mina föräldrar när de var nyförlovade 1962. De unga tu gick ut i skogen för att kunna var ensamma som älskande vill vara. På den tiden var det trångt i stugan hos farmor och farfar i Blekinge. Mamma som var 18 år gammal var lite blyg för pappa som var 11 år äldre. Hon tyckte han var så stark och erfaren jämfört med henne men kände sig trygg i hans närhet.

Pappa gick och lyfte på stenar i skogen,  farfar den gamle var nämligen en snål gubbe som enligt farmor hade gömt pengar i skogen. Skogsbanken för honom var ett säkert ställe trodde han, men farmor hade smygit på honom en dag. Nu var gubben död och farmor berättade för pappa att det låg pengar i skogen. Mamma visste inte detta så hon tyckte han verkade knasig som gick och lyfte på stenar, han berättade sedan om farfarsfar som hade gömt pengar i skogen.

 De gick en stund men vände tillbaka till bilen utan pengar. De tog bilen, en vit Volvo Amazon med svart tak och åkte mot havet, de parkerade på en klippa och badade men det var kallt i vattnet denna sensommardag, mamma blev rädd för något i vattnet så pappa bar henne till klippan. De öppnade bildörren och la sig på en filt bakom dörren. De älskade där i solen på klippan i Jämjö, när de var borta från omvärlden och njöt av varandras närhet hörde de en gren som knäcktes, det var en joggare som kom, det gjorde pappa med.
Jag kom senare :)
Tack Pappa för att du var snabbare än joggaren.