Han kallade henne duvan. Duvan är ett vackert smeknamn, man tänkte på en graciös flygande varelse med, helst helt vit beklädnad, och skapande leende och glädje. Vi hade jobbat ihop ett tag men de blev färre och färre på jobbet. Det var ju så när bygget började bli slut, på den tiden, innan facket la sej i, så försvann det många av ”fri vilja”. Varje objekt hade sin turordning och den som kom först, åkte ut sist. Så en del ville vara ”först” på varje bygge, ”utifall” En skön tid… facket sabbade den utan medlemmars vilja, och det är anledningen till att de numer nästan bara finns gamla gubbar och en del ungtuppar, som inte är snickare eller byggnadsarbetare, mer montörer, men det är en annan historia.

Men Kalle med sin duva blev alltmer öppen, ju mindre folk som blev kvar, när det var bara vi 2 så började han berätta ingående om deras liv. Svärmor, släktingar, m m, deras stora sorg var bristen på barn. Hans barn längtan var oerhört stor, efteråt så kom jag ihåg en del saker han frågat om i förbigående… om man t ex skulle kunna tänka sej bli fosterfar, eller nåt annat, han hittade en gammal tidning där de stod om spermadonatorer… frågade mej om jag skulle ställa upp på sånt. Ja varför inte svarade jag, synd om människor som vill ha barn och inte får, han log och sa, ja de är sant.

Men intimiteterna blev mer intima, han talade ofta om vad de gjorde, saker som hänt ute, i tält, på balkongen… i bilen vid parkeringsplatsen.. Och duvan var alltid drivande, med sina körsbärsröda läppar. Ibland så, duschade man på jobbet, men oftast så sprang eller gick jag fort, för att få upp kondisen lite och bränna fett, men då duschade jag själv efteråt. Men det var i alla fall tillräckligt ofta för att man ska ha sett att, den där Kalle hade liksom en egen spång, eller banan…. Ooops där låg man efter, tänkte jag och log, men men, nåt ska väl han ha med, för han var inte vacker direkt, och nåt lockade han väl duvan med.
Men en dag när jag kom till duschen lite efter så stod han där och drog, med sin apparat stående som ett baseboll trä eller nåt…
-Men va fasen gör du, du kan väl inte står här och runka
-Vaddå runka sa han, man får väl tvätta pitten hur fort man vill

-Ja håll dej där borta och lägg av till jag gått, sa jag och kände att ingen sate skulle våga ta upp en tappad tvål därinne, för min inre skräckfyllda syn såg jag nåt riktigt otäckt. En missil i dajmkrysset… hu jag ryste och han vart ändå mindre, hår shamponeringen hoppade jag helt enkelt över, torkade och klädde mej snabbt.
Men det gick några dar, bygget började bli närmare sitt slut och han var lugn men efter uppsägningen alltmer med intima saker.. Så var det 2 dar kvar, och rätt lite små justeringar bara, vi gick från lägenhet till lägenhet och märkte att vi var klara. ”Verktygsvård sista 2 timmarna” sa vi och skrattade, en slags ”byggskämt” som vi alla brukade dra.

Så kom fredan, fredag, slut och helg, arbetsförmedlingen på måndag, kanske stämpla nån vecka som extra semester för platschefen hade inte sagt nåt om fortsättning, själv hade jag jobb om ett par veckor, men varför inte, är de mindre med jobb så funkade det lite som delning om man gjorde så, och tänka allt ”man skulle hinna med” på 2 lediga veckor.. (ja fast man hann sällan de man ville, men de var mer lathet)

Kalle hade dock planer för fredan, han hade med sej whiskey sista dan, för att, vi skulle ”komma i form”,
-Du har väl inga planer för ikväll, sa han, jag tänkte vi skulle fira, duvan har gjort i ordning gott käk. Han sa de som ett slags ”oomkullrunkeligt” faktum, och jag log vid tanken på just det ordet.
-Det låter trevligt, sa jag, och tänkte att de kunde kanske va kul att träffa duvan, han hade ju sagt så mycket, vackra kvinnor var alltid trevliga att se på om inte annat.
Vi grundade med mackor vid 9, samt ett par whiskey till, och jobbade klart, vid lunch var vi klara och gick ut för en braklunch. I våra jobbar byxor kom vi till ett fint ställe där vi, helt enkelt åt som om vi var, i våra jobbarkläder, de såg inte så glada ut men klagade inte mer än med minerna. VI var glada, vi hade tagit lite till och skrattade åt allt möjligt, vi hade kul.
Så kom de sista timmarna, vi tänkte ”verktygsvård” men slutade på varsin verktygslåda och där satt vi och ljög för varann, den ena valsen värre än den andra. De kom fler hantverkare från andra skrån, som också var klara, och skratten ekade i verktygsrummet. Vi förstod båda att verktygen fick vara till dess, vi hade haft helg, så vi släppte loss, duschande innan vi for hem och andra hängde på, sen så ringde han efter taxi. Och det var hans svåger med en stor bil, alla fick plats och hem till dom åkte vi.

Och där stod hon, den omtalade duvan, jag fick en chock, hon var klädd i nåt slags halvt genomskinligt kort och… fasen. Hon måste handla special beställt tänkte jag ”Ett NOMA tält utan pinnar” ropade dom säkert ut på järnhandeln…
”Figursytt” ja med den figuren, en kubik människa, bak stod inget ut men de var format som ett hjärta, ett stort, platt sjärthjärta, tänkte jag och garvade… fram fanns, ja vad fasen, BH fram eller bak, jag frustade åt mina egna fula tankar.. Körsbärsröda mun pratade han ofta om, mer lingonfärgade ”lingonröda tuvor” for de genom skallen och dessa tuvor skulle nog sjunka om hon ”dansade” på dom… ingen susslilull där inte…

De andra tittade suspekt på mej men vad tusan, men lever bara en gång… så vi fortsatte inåt och där var dukat, de fanns väl inte plats till alla men det ordnades raskt. ”Mat finns” mässade duvan och vi lät oss väl smaka… ”Är hon inte underbar” sa Kalle och vi nickade, jag tittade på en tavla som syntes strax bredvid. Så de kändes lite mer rätt…

Vi njöt av kvällen, trevligt, gott och allt det där, fram på småtimmarna så skulle vi gå hem men, Kalle talade om att ”vi har fixat en säng åt dej i gästrummet”. Så vad tusan, trött, mätt och fullt av gott humör så skulle vi ta en nattfösare innan vi knoppade. Så vi gjorde det och, sen försvann allt…

När jag vaknade så låg jag i sängen, röster hördes som i dvala, och jag försökte röra mej men de gick inte. Tittade upp och såg Kalles ansikte, han höll i mina axlar och jag kände nåt neröver. Ooops tänkte jag och försökte se, jodå duvan bearbetade min mandom, och jag blev medveten om att Kalles basebollträ var alltför nära mitt ansikte, i mitt närmast homofobliknande tillstånd så var en 30-40 cm alldeles för nära… Men jag var som helt utan krafter, nu satte hon sej på mej, ooo de va inte lätt… Men tydligen hade hon gjort ett bra förarbete för att jag kände mej, som om hela kroppen, ändå fann ett slags njutning. Motstånd hade nog varit lönlöst även om jag varit i piggt tillstånd, men min viljelösa kropp gav lätt efter och det sker sånt som, normalt sett sker på så många ställen varje kväll. Jag måste knoppat in igen för att, jag vaknade, fortfarande näck, liggande på sängen ensam och hörde hur dom gick på i ett annat rum. Med uppbådande av alla krafter, letade jag i mina kläder på en stol och med möda, satte på mej dom och irrade ut. Ut i kylan och mitt i natten började jag släntra hem, väl hemma var jag slut, men ändå någorlunda nykter, kändes de som innan jag slog ikull mej och vaknade med mitt livs värsta huvudvärk.

Jag träffade inte Kalle på länge, men däremot duvan, nästan 2 år senare, hon hade en barnvagn och visade stolt upp sin son. Han var kanske drygt ett år och hon visade mej ett foto, ”du kan ta det, tänk på oss ibland” log hon och sa ”trevligt kväll vi borde göra om det, vart försvann du så fort” sa hon och skrattade högt.
Jag stoppade lite disträ fotot i fickan och gick, på kvällen så var jag hos mina föräldrar och åt, när jag plockade upp en penna för att skriva så, föll fotot ner på bordet, mamma tog upp det och sa, ”men var har du hittat det här” sa hon?

Jag såg förvånat på henne och undrade om hon visste vem det var.
-Det där är ju du när du var liten, sa hon, men jag minns aldrig när vi tog det…

Jag kände hur svetten kom fram som pärlor i pannan och… jag sa att ”jag måste nog lägga mej en stund, känner mej inte pigg”. Gick och la mej med duvans ord i mina öron ” trevlig kväll vi borde göra om det, vart försvann du så fort” . Jag rös i hela kroppen och drog en filt ända över huvet… Och varje gång jag ser en duva så ryser jag och håret reser sej över hela kroppen….