Jag ser vattnet på spegelbilden,
gör allt suddigt och diffust.
Jag undrar om vattnet har rätt, är då spegeln naiv?
Eller är det så att skyddande ytspänning
ibland är för mycket.
Ramen ser ut att vara i guld,
men vattnet sköljer gärna bort fläckar av guldfärgen
så att spegelns bild aldrig riktigt kan bli densamma igen.
Det är väl inte rättvist?
Fast det är ju inte mycket i livet som är det förresten,
en blöt spegel mer eller mindre i historien...
Om vattenstänken blir permanenta
då kommer spegeln att gråta en stillsam gråt
över sin alltjämt diffusa världsbild.
När världen är uppochner då ska snön på facklan smälta. Ingen eld utan is.
Min världsbild är blöt, den suddiga snön smälte på spegeln.
Var du tvungen att smälta precis nu?
Jag som inte ens gillade vatten.