Hade middag med tjejerna häromkvällen. Fick en attack av tacksamhet över livet och de vänner man faktiskt lyckats skrapa ihop. Hade dukat fint, vinet låg på kylning och jag hade lagat en fantastiskt fiskgryta med saffran och tomater. Till saken hör att jag inte tål tomater. Inte färska. Men i en gryta tål jag dom.

Annika, en av mina vänner stod och rörde i grytan innan vi skulle äta. Tog upp en skopa och doftade sådär som man gör när man är nyfiken och hungrig.

Hon sa: "Mmm..luktar gott....men.....du TÅL ju inte tomater??"

Det var här det gick en våg av värme genom min kropp. Låter kanske lite banalt så här i efterhand när jag försöker återberätta. Men det var just det lilla, lilla som var så underbart!

Att det faktiskt finns en klick med människor i min närhet som vet en massa småsaker om mig som jag knappt kommer ihåg att jag berättat. Men som efter år av vänskap bara är självklara.

Så jag värnar om småsakerna....de är stora...

:-)