I sjunde klass var det någon som stal mitt självförtroende.
och året innan hade man tagit ifrån mig mödomshinnan
Vad fanns kvar?
En kvinnlig kroppslukt, mensvärk och benägenheten att bli gravid.
Två tunga bröst och en hjärna fylld av begär.

Efter några månader i friheten utanför sällskapsspelet skolan fanns ingen vilja att någonsin gå tillbaka.
Min framtid låg i de personliga erfarenheter jag tänkte skaffa genom att leva det riktiga livet utanför alla murar som ombonat mig genom mina första fjorton år.

Samma dag jag tänkte den tanken reste jag mig upp också ur det bekväma livet jag påbörjat sängliggande fram till klockan ett varje vardag och gärna längre om helgerna ville det. Jag reste mig upp och lämnade allt, som vore jag en lärjunge kallad av någon större än jag själv.
Stå upp och lämna allt
Och jag lämnade allt utan att en enda gång vända mig om för att se den oro som stavas kärlek

Det var så mina dagar blev ett annat liv
och ytterligare ett
innan det tredje föddes för att besegla horlivets öde.
Alltid för andra att äga ett ögonblick. Alltid till salu för allt utom pengarna som värdelöst vandrade till makten som ägde.

Att själv stå upplöst obojad och fågelfri blev senare ett mål utan möjlig värme.
Utan hallick återstår blodiga handdukar och wellpapp. Hus för den hemlösa horan och kvinnolukten i obönhörlig återkomst.
Att föda sina barn utan att dia dem hindrar inte kvinnolivets fortbestånd.

När jag ser mina dagar vänder jag mig gärna bort.
Att du dömer mig förvånar mig sällan, att domen blir så mild gör mig däremot häpen. Själv har jag dömt mig till döden. Men lever som så många fängslade i dödscell utan förmåga att verkställa den obönhörliga sanningen.

Att uthärda är att lida sin smärta
och ännu har jag aldrig sett mina barn gå sina första steg
jag vet bara
att jag själv har gått alla de stegen av egen kraft
och givit dem det de redan förlorat


sörjer jag?

Kanske är livet för svårt för att sörjas
eller kanske har tårar ingen plats där tilliten för länge sedan är förlorad
Min sorg är en öken i vilken barn lämnat bortblåsta spår i sanden. Och jag känner kvinnolukten rinna bort i den torra värmen.