Igen sitter du i mitt kök och gråter
säger saker som du inte säger till någon annan
eller, det är iaf vad du säger

kanske vill du ha lite sympati,
eller min empati
med orörd min verkar jag intresserad

men ibland är det så
att man får det man förtjänar
eller i ditt fall, vad man skapar

tyvärr,
och utan att jag kan hjälpa det
ler mitt hjärta hånfullt och skadeglatt

och jag ler när jag stänger dörren bakom dig