Vi är och badar på vårt sommarlov, träd och grönska slingrar sig som romantiska
dalar över våra huvuden.

Som alltid i djupet av dina fårade ögon glänser något som jag inte vill skåda.
Som det avspeglas i mina söndertrasade underkläder, när jag ligger blottad på det kalla, på det våta.

Nästan som du redan fört ditt våld emot mig, som om himmeln slutade andas när du såg på mig. Som om herren stängde sina ögon, som om han försökte tänka sina allra starkaste tankar just då.

Du får inte smeka min kind så som du gör, inte ge mig en kram med dina vassa armar.
Jag finner ingen, jag finner inte mig själv bland träden, ser inte längre mig själv som springer i tunneln bort ifrån ängarna och solen.

Du får inte säga de där orden till mig, de finns egentligen inte, jag vet att din hjärna somnat in i stunden.
Jag vet att din kropp vill ha mig. Jag vet att jag är alldeles för liten.

Det ända jag vågar är att se, men att blunda i tillfällen då hjärtat kämpar.

Sträck dig ut se mina slingrande steg, de som trampat ner stigen över fälten..
Solen går ner.

Jag känner inte att det är så kallt, jag vill inte få dig att omslutas av min vilja och min lockelse.

Jag vill få dig att se kvinnorna på stranden.