Vad ska jag göra?
Jag vet inte och jag vet inte vad jag vill veta.
Min värld har aldrig varit enkelspårig
men spåren fördubblades just,
för jag insåg att det kanske är sant.
År av lera och stenar som jag omsorgsfullt lagt
i en ring runt mig. Stenhård mur, ogenomtränglig.
Trodde jag.
Vattnet börjar sippra igenom hör jag
och jag vet inte ens om det är bra eller dåligt.
Jag vet bara att jag tror att det är sant.
Det kanske alltid har varit sant till och med,
inte bara nu. Men tänk om min sanning är lögn
i andras ögon?
Se min enkelspårighet..vilket skämt.
Vattnet når mig till fotknölarna nu och räddningen
känns oviss. Ge mig ett regnbågsmoln!
Jaha... nu börjar det regna också...