Du la vår kärlek i vassen och sa
Går det så går det, så blir den en kung,
en kärlek större än andras
Om ödet vill, sa du

Så själv fick den ligga och sprattla och kippa efter livet
Liten och rädd, helt osedd

Så söt, en stund
Den flöt, en stund
Vi njöt, en stund

Men det kom ingen hjälpande hand
Som lyfte upp vår kärlek på land
En Titanic, vår kärlek i vassen, inte menad att flyta
Destination: långt under mina känslors yta
Ingen dök, ingen gjorde några räddningsförsök
och du orkade inte ens förklara, varför du lät den vara
jag vet att du bara var lat med ditt jävla ödesprat
Det var du som inte ville, inte ödet, utan du!
Så lika bra att kärleken har drunknat nu?

Den var för ung för att veta bröstsim och crawl
Ett dumt test, från din sida, för att se vad kärlek tål?

Vår kärlek omkom

Inte sånt man läser om



I sydsvenskans dödsannonser