Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Motsägelse eller symbios?

Han öppnade munnen och sjöng naturen
sjöng den susande skogen,
det sovande berget,
stenar, blommor, molnen, regnet.
Han sjöng toner som ingen hört.

Hon ställde sig upp och dansade livet
dansade febrig sjukdom,
bubblande lycka,
sorg, hat, kärlek, förvirring.
Hon dansade steg som ingen kände.

Han sjöng naturen och naturen lyssnade.
En fågelsång i en tyst lund,
forsens dånande lek,
vinterns knäppande kyla, sommar.
Han sjöng naturen och naturen sjöng med.

Hon dansade livet och livet såg på.
Med vilda virvlande steg,
små nätta rörelser,
panikens ryckande vansinne, lugnet.
Hon dansade livet och livet dansade med.




Fri vers av Josef Winroth
Läst 1186 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2005-06-03 05:46



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Det här är fortfarande en av de bästa gåvorna jag har fått i mitt liv, även om dikten kanske aldrig gavs till mig :) Läser den ofta!
2010-06-24

  Petrovna
Orden kommer så rätt. Den här dikten har sitt eget liv, så självklart speciell.
Applåder!
2009-03-20

  Silverprinsen.
så totalt egen att jag instinktivt känner att man antinger älskar den eller hatar den. Jag älskar den, fast titeln sticker inte ut som texten gör - och det är lite synd tycker jag men den är underbart härlig!
2007-03-15

    ej medlem längre
Jag har den här med mig varje dag. Flera gånger stannar jag upp och tänker »hon dansade livet» och ler.
2005-06-19

    ej medlem längre
Den här bara växer, smyger sig inpå. Jag kan inte förklara varför; om det är uppbyggnaden, ordvalen, innehållet... Jag blir rörd av den. Den avslutande raden i tredje och sista versen ger mig rysningar.
2005-06-08

  Nathalia
Den är väldigt fint, väldigt målande! Man ser bilder medan man läser den.
2005-06-03
  > Nästa text
< Föregående

Josef Winroth
Josef Winroth