kärleksminnen

att snabbt nosa innanför tröjan
efter din kvardröjande doft
på min kropp
och le

att inte tvätta den blå morgonrocken
som doftade lavendel av dig
att sova i den
när du inte fanns där

doften har längesen förflyktigats
men rocken finns kvar
nött och trådsliten
som de sönderfallande
minnena

jag behöver den inte längre
men somligt
kastar man aldrig