Vi tänder våra lysrör,
samlas på grå kontor
dag efter dag efter dag.
Sneglar mot fönstren,
hoppas få en skymt
av världen där ute
som blivit oss främmande.
Vi ser inte längre
hur solen går upp,
inte heller hur den går ner
eller hur årstiderna växlar.
Världen angår inte oss
där vi traskar på
i vår egen overklighet.