En gång...

... För fyra år sedan, fyllde han 17 år. Dagen var som vilken födelsedag som helst. Släkten samlades, de åt tårta och pojken fick presenter. Allt var som det alltid varit, förutom en detalj.

Pojken hade fjärilar i magen hela dagen. Likt aldrig förut. Inte för att han skulle bli uppvaktad och få massa presenter. Nej, han var extra glad eftersom han skulle träffa en flicka dagen efter. En flicka som skulle visa sig vara bättre än alla presenter en 17 åring kan tänka sig.

Han hade aldrig träffat henne förut, bara chattat över nätet och pratat i telefon ett fåtal gånger.

Pojken, som alltid varit så blyg, hade inte berättat för någon om hans planer, om mötet med flickan. Så nog blev hans föräldrar förvånade när han berättade att han skulle få besök. Förvånade, men glada.

Så kom dagen. Den speciella dagen. Pojkens bror fyllde 18 år, och pojken själv skulle få uppleva något han aldrig glömmer.

Han hoppade in i duschen. Varmvattnet fungerade inte av någon anledning den dagen, så han fick duscha kallt.

"Typiskt mig" tänkte han.

Sedan klädde han på sig, åt en snabb frukost och kastade sig iväg på cykeln. Aldrig hade det varit så roligt att cykla, aldrig hade vinden varit så frisk förut. Han log för sig själv och nervositeten kändes av mer och mer.

Han parkerade sin röda gamla herrcykel vid tågcentralen och tittade sig omkring. Flickan syntes ingenstans. Snart vibrerade det i fickan, han hade fått ett sms;

"Jag är här nu. Vart är du??"

Med darriga fingrar så knapprade pojken på mobiltelefonens tangenter;

"Jag står utanför, vart är du?"

Och det var som att portarna till himlen öppnades, när tågcentralens automatiska dörrar gled isär och flickan stegade ut. Pojken kunde knappt tro sina ögon, han ville fly! Han ville stanna kvar! Han var livrädd! Han var lycklig!

De hälsade på varandra med en oskyldig kram och ett varsit "hej".

Sedan började de promenera hem till pojken. Det var tyst, nervöst, pirrigt och spänt hela vägen.

Pojken kände sig tom i skallen, samtidigt som tusentals tankar sprang omkring. Han var inte säker på hur man beter sig i sällskap av en flicka. Men han var fast bestämd på att ta reda på det.

När de kom in, så satte flickan sig i soffan på pojkens rum. Själv satt han sig vid datorn och frågade om han skulle sätta på lite musik. Flickan nickade.

Sedan satt de bara där, med musiken i bakgrunden och tittade på varandra med blickar som svajade åt alla håll, rädda för att nå direkt ögonkontakt. Sedan knackade det på dörren, pojkens mor kom in med wienerbröd och kaffe. Det var som i en film, och pojken tyckte att det var oerhört pinsamt. När hans mor hade stängt dörren, så brast dem båda ut i skratt.

Och det var första gången han såg henne le. Han glömmer det aldrig. Hur hon försökte dölja sitt vackra leende med sin hand.
Det var första gången i pojkens liv som han fick se vad äkta skönhet var. Hon log med läpparna, ögonen och med hjärtat. Kärleken log mot honom. Pojken var kär.

Det blev tyst en stund igen, och pojken bara satt där och njöt av hennes sällskap. Samtidigt som han undrade för sig själv, hur en sådan flicka som hon kan existera, och hur han lyckades få hennes uppmärksamhet.

Timmarna tickade på. De satt nu båda i soffan, bredvid varandra och tittade på TV. Han ville så gärna lägga armen om flickan, precis på det viset han sett andra pojkar göra i filmer. Det såg alltid så lätt ut. Men det var svårare än vad han trodde.

Istället sa han;

"D-du.."

Hon log glatt och svarade;

"Jaa?"

Plötsligt kände pojken sitt hjärta slå fortare och hårdare än vad han någonsin upplevt förut. Han fick hjärtklappningar. Och för första gången sedan han var riktigt liten, så stammade han;

"N-ne-nej d-det v-var i-inget..."

Han kände hur blodet rusade upp till kinderna. Han var så generad över vad han tänkte säga.

Det blev tyst en stund, sedan utbrast pojken;

"Det j-ag skulle s-säga tidigare v-var a-att d-du är v-vacker!!!"

Flickan rodnade, gömde sitt leende bakom sin hand återigen och tackade med en blick. Sedan blev det tyst igen, och pojken kände sig bortgjord.

Sedan gick tiden alltför fort. Kvällen led mot sitt slut. Flickan fick skjuts till tågcentralen, själv åkte pojken till sin storebrors 18-års fest. Precis som planerat.

Där hade han roligt med sina vänner. Men under hela kvällen och natten, så fanns flickan i hans tankar. Han kunde inte sluta tänka på hennes änglaögon. Han kände något spira inom honom. Något han aldrig känt förut.

Pojken var nu 17 år och kär, för första gången i sitt liv.