det där garnet som ligger. vågligt trasslat. med utstickande snörv. ihopvilandes bortglömt. nästan sublimt tydligt från en annan sikt. finns det ett hål i. tomrummets sfär. syrets makroskopiska universum.

svag färg av ciserskt nötröd.

det sticker ut en ände som av någon anledning måste få tillskott. sträcker sig lojt efter blombladets perspektiv, som om den nyfiket sökte på nytt. det är inget mänskligt. det är inget kött. det är inga ord. det är inga påståenden. det är inga förväntningar. det är inget ett tydligt svar.men det är förälskat.för garnet vet att det är långt, och mycket längre än så. dess rullande skydd, likt en kaotisk bollhärva tryggar dess varma mohair. men det säger ingenting. det utger sig aldrig. låter sig dock förflyttas någon millimetergrad åt syd, när vind drar genom öppna fönster.