i min hysteriska
värld av
glömska

inser jag plötsligt
det jag älskar mest

tar jag, ibland
för-g-i-v-e-t...

Behandlar dess kärlek
som om jag alltid
kommer att få den

Behandlar dess individ
som om det vore
mig själv...

Det är jag som inte alltid kan,
Det är jag som inte alltid ser,
eller hör...men inser

nu...

att ni redan talar
så klart och tydligt
med ett språk som
höll på
att gå mig förbi...

mina älskade änglar,
ni väcker mig
till liv.