Du är en svag människa
Sa pastor Gunnar
Du är svag och ömklig
Sa han
Och fromheten, försvann

Han gav mej ett hot
Om att göra bot
Och allt han sa ”var sant”
”Han satt med sanningen, i pant”
Denna lilla fjant

Han lovade som så mången präst förr
Att paradisets dörr
För mej, var stängd
Och de jag sa så, befängd
Och hans fromhet den va slängd…

"Jag måste ödmjuka mej såklart
Allt är så uppenbart
Allt kommer ikapp mej snart
Det illa som jag sagt
Om prästernas makt
Ger mej en dålig start"

Allt detta sa han mej
Och kanmantänkasej
Han hotar på samma sätt
Som alltid de med rätt
"Till paradisets port"
Till alla av annan sort

En slags sorteringsman
För alla som han kan
Fördela som han vill
Och han vill hjälpa till
Som en SS-vakt
Med mössa, stövlar, sagt
Vänster, höger, kö
De på ena sidan dö

Medan denna lillens makt
De tror det är som han sagt
Bestämma över deras frid
Så inte helt timid
Mot varje liten lort
Vid himlens pärleport…


Så jag läser i boken
”Många förmår en liten självutnämnd biskop
skrämma, men inte alla”

Vilken bok? Bibeln, nej inte alls
”Boken om hur patetiska människor beter sej”