Varje natt kommer du nära
För att försvinna när morgonsolens strålar
Bryter igenom
Så din tid är längst på vintern
På sommaren hinner du inte komma alls
När klockan är halvtvå på natten
Så ljusnar det från den lilla skymning som var

Ljusnade framtid om vår
I solens sken finns inga vålnader
Då är verkligheten nära
I mörka natten så dras tankarna
Man förstår varför de flesta som dör
Gör det strax före gryningen
Då innan man ser, sin nya dag

Jag ser trasiga träd som gungar
Som om de ska gå sönder och slå in taket
Jag ser takbeläggningar som far
I den stormiga vinden
Jag undrar vad som händer
Jättens hammarslag dunkar
Vävstolen slår som en stångjärnshammare

De svischar förbi som jättefladdermöss
Från träden kommer delar av grenar
Träd knäcks som tändstickor i stormen
Brusandet av forsen dränks
Det viner som hundratals kvarnvingar
Djuren i skogen brölar och låter
Segertjutet från en varg
Efter dess bytes dödsskri...

Blod som gurglas i sprättade halsar
Dödssparkar i natten
Ben som knäcks
Sen, dödens tystnad
Asäterna väntar på sitt
Mycke bråte att ta rätt på
När morgonen gryr
Av allehanda slag

Korparna känner doften av blod
Vargarna söker sej hemåt med tunga
Mätta men tysta steg
Som skygga skuggor löper de
De tar dej om de vill men smaken
Av människokött lockar inte
Inte på dan, inte när de är mätta

Korparna äter benen vita där de kan
Insektern tar över när solen värmt
Lukten sprids fort av kött som steks
Blod som härsknar och mörknar
Mordplats doft, grön mossa med röda ränder
Vita blommor med blodröda stänk
Det vart morgon och dag
Även efter denna natt