Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Under ett träd i en park…


Tårar rinner längst min kind, nedför min hals.
Har nyss ätit men jag svälter.
Jag dricker men törstar samtidigt ihjäl.
Pennan i min hand skriver den smärta min själ upplever.
Barnen lite längre bort skrattar mitt skratt.
Omgiven av människor men ändå så ensam.
Full av känslor men ändå så tom.




Fri vers av wildrose
Läst 323 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2009-03-29 21:39



Bookmark and Share


  yoakimu
Ja alltså den här..... är ju också jäkligt bra. Snygga kontraster! "Barnen lite längre bort skrattar mitt skratt"" - fantastiskt uttryck!
2010-10-03

  Sladjana Zubcevic
"Omgiven av människor men ändå så ensam.
Full av känslor men ändå så tom."
Så vackert skrivet !
2009-04-08

  Larz Gustafsson VIP
Det är det som är det paradoxala: Man kan vara ensam mitt i en mängd.
2009-03-29
  > Nästa text
< Föregående

wildrose
wildrose