Parkerar bilen på handikappruta. Lattefikar på Hörnet med snabbaste trådlösa nätverket. SMHI broadcastar läget på solsidan. Värsta spanet under UV-taket! Kollar MSN som tajtar upp mej. Har fan addat halva stan, for sure. Mikrobloggar: "Cromagnonen sitter och bakrunkar vid lägereldar". Lägger en reminder på Facebook. CNNar. Kollar handlingslistan på supermallen; nu har dom anologlevererat igen till kylen i protein-modulen, utan e-faktura visar pop-uppet i "Sätter Karin på det", och och på tal om Karin: Laddar ner en p-rulle för kvällen. Gruppmessar till jobbet att jag softar imorron med lite fet källsurfning, addar upp ett två månaders IT-protokoll, översätter till någon egalt obegriplig bullshit ingen kommer att analogläsa. Karin messar: "Hur var jobbet, älskling?", T9ar tillbaka: ”Vad sägs om ett coolt fett på sylen i min slaf ikväll”. Får inget svar! Surfitta. Hon hämtar väl barnen, fucking-Jesus-DU. Substans i standarden. Ska det vara så skitnödigt att haja det.

På kvällen tar Kerstin och barnen plats vid TV:n på björnfällen. ASS! De-tänker-titta-på-ett-direktsänt! Ingen communitykompetens nada! Saknad av ingen tar jag hissen till sovalkoven. Klär av mej naken framför Stora Spegeln, sånär som på blåtanden då. Öppenheten är min befrielse, kontakt, känsla, förutom att skyla mej IRL.

Kör en övnigsrunk som uppvärmning. Väntan.