Det var jag som tog emot Judas när han kom med upplysningarna om var uppviglaren Jesus fanns. En ful jävel, att förråda den han skulle vara lojal med, man gör inte så även om vi betalade honom med reda silvermynt. Herregud, han ska ju leva med att ha sålt en människa till döden.

Vi växlade väl inte så många ord, han berättade planerna för natten och morgondagen, sa att de lånat rum för måltidsgemenskapen men att de nog inte skulle bli där över natten. Jo, nog skulle de vara kvar i stan några dagar över helgen, det fanns tid att spela på om man skulle gripa honom. Men kanske ändå bäst att göra det så fort som möjligt.
Jesus hade talat om att rasera templet.
Nästan lite skrattretande, han trodde verkligen på sig själv den mannen!

Ett ögonblick tänkte jag på om jag skulle bjuda den lille budbäraren på något att dricka. Men innan jag formulerat orden hade han sagt sitt farväl, tagit påsen med pengar och rusat ut för att vänta utanför. Han sa så. Vänta utanför.
Så jag samlade de män jag hade för att följa honom till den plats där han trodde Jesus skulle finnas.

Och ni vet ju allihopa vad som hände där. Judas gjorde som vi sagt. Han gick fram till den man han sagt sig älska och kysste honom. Och vi grep honom, en av oss blev huggen i ett öra, men antingen var svärdet slött eller också missade den som högg för örat var helt oskadat så vitt jag kunde se.
Någon påstod att Jesus satte tillbaka det. Men det var så mycket som hände, och inte såg jag till några mirakel. Man kan säga att det var ett relativt ordinärt gripande. Allt går ju inte lugnt till i mitt arbete, lite tumult får man räkna med.

Vi förde honom till vårt högkvarter för att se till att han inte skulle ställa till med mer oro under påskhögtiden. Jag trodde vi skulle släppa honom efter helgen, vi gör så med oroshärdarna, håller dem under uppsikt och ser till att de inte kan ställa till med något när stan är full av folk.
Men den här mannen blev ju avrättad, folket dömde honom till döden.
Folk är knepiga på det sättet. Ena stunden kan man vara upphöjd till att vara gudomlig och andra stunden har de bestämt att man mest bara är skräp, värd att eldas på sophögen utanför murarna.

Och Judas?
Jag hörde att de funnit honom hängd. Om det var hans egen hand som knutit repen eller om det var någon som hämnats vet jag inget om.

och någonstans sitter kanske en samvetslös människa och räknar silverpengar