Ett stackars grässtrå kan ej nå Dess konungs krona,
Ty den är för högt upp, för nära Guds andra

Trots Dess strävan, inte ens för Dess känslors vilja,
Kommer det stackars grässtrået nå upp

Dess konungs krona är då ej, i Dess värld en existens,
Endast en dröm, ett hopp, en karaktär som skapats
I det stackars grässtråets djupa inre tanke

Denna strävan gör ont, Dess inre prövas, ett lidande
Söm fötts av Dess desperata nostalgi

En dröm som Det strävar efter att få känna,
En dröm som inte kan uppnås

Ett tomt och ensamt hjärta, som liksom evighetens väntan
Aldrig kommer att fyllas med
Dess konungs kronas kärlek