Den fanns där
Som i alla år
Som alla dessa år
Lyckliga år
Olyckliga år
Ledsna år

Lyckliga dagar
Olyckliga dagar
Tragik, komik, humor
Han ler…
Vilken lycklig gård det ändå var

Men han orkade inte till slut
Då när han var ensam
Ensam för länge
Han orkade inte med att ens sköta maskinerna
Djuren var borta för längesen då

De var hans fars
De var inte meningen att han skulle ha gården
Men hans äldre bror dog
Han blev tagen av spanskan
I smyg hade han varit glad för att få ta gården
Men han hade hela livet känt samvete över det med

Han hade ibland tagit med sej blommor
Eller en liten sten
Och lagt vid graven
Blommorna vissnade
Stenarna blev kvar
Hans bästa vän
Hans bror
Och den som skulle haft gården han älskade

Hans bror ligger därunder stenen
Han hade själv valt den
De kändes som om hans föräldrar sörjt halv ihjäl sej
Av just den anledningen
Och han visste hur de var att förlora barn med
En var en odåga
Den andra dog i skogen

Han hade jobbat för 2 sen den dan
De andra var så mycket mindre
Efter nåt år så var det han som drav gården
I praktiken, hans far var som dräng åt honom
Han log…

Lutade sej tillbaka och mös lite
Han hade tagit dit en stol
Som var brun och smälte in i omgivningen
En skön lutande utomhus möbel
De fanns ett hål i berget just där
En gömma, som bara han visste om
De hade suttit där, han och hans bror
Och tittat ner på gården, då, för längesen

Hade planerat vad som skulle göras
Som om de skulle göra det tillsammans
Men så var de ju aldrig tänkt
Men de blev så, fast med fel bror
Han reste sej, stoppade in handen och drog ut
En flaska med gult innehåll
Johnny Walker, stod det

De fanns ett par muggar där med
Hade nästan aldrig använts
Mer än den ena. Han hade dock bytt ut dem
Brukade skölja av dom
I en liten bäck bredvid
Nån gång hade frun vart med
Men oftast själv
Stolarna hade han bytt ut
Vartefter det försvann av tidens tand

I många år levde de 2 tillsammans
De sista åren vart han ensam
Men så kom ”odågans” son
Han visste inget om att han fanns en gång
Hans egen son, odågan hade han sökt
Hittat ibland och hjälpt
Men de var omättligt att hjälpa

Men som sagt, sonsonen dök upp
Som en solstråle
Som ett nytt liv..
Och han tyckte om gården
Den ”fanns i blodet”
De jobbade tillsammans
Så träffade grabben en tjej

Gården fick liv igen
Jorden brukades och skogen vårdades
Så fann mannen för gott att lämna över sin gård
Till den enda som han hade kvar
Men han fick tag i boende inte längre bort
Än att han kunde gå dit och titta ibland
Se att de fungerade
Ibland gick han ner dit och fick det han var så lycklig över
Familjekärlek och övertygelse om liv

Liv på en gammal gård
Han som byggde den hette Grann
Så den kallades ”Granngården”
Han hade aldrig bott nån annanstans
Men, nu var han lycklig över att få bo
Sin sista tid på annat håll
Framtiden är ungdomens, han lämnade sin plats
För lyckan var att se livet fortsätta
Som i århundraden förut

Han reste sej
Han sköljde ur sin mugg
Stoppade in den och flaskan på sin plats
Sen gick han hem
Stegen var oftast lättare hem
De var skymning
Liksom skymningen fanns i hans liv
Men han gick hem… livet var mycket bättre
Än han nånsin vågat önska
Bara för nåt år sedan…

Jorden är mer än människan
Jorden är mer, än allt
Den har "alltid" funnits
Den kommer "alltid" att finnas
tills "vi" förstört den...
Men de flesta har "tappat markkontakten"
Man respekterar inte jorden, inte marken
inte vattnet, inte skogen...

Sittande i din vånging 8
24 m ovanför marken
äter du markens grödor...
Om du så äter pizza eller fisk
Potatis eller morötter
Vattnet du dricker måste vara rent
Rent från gifter och föroreningar
De kommer när du öppnar kranen
har du tänkt på varifrån det kommer...