Militärbasen är grå med små fönster som kisande ögon. I korridoren är golven blankt gröna och unga män med rakade skallar och något vasst i blicken går förbi med klapprande kängor. De har fått strikta order att inte prata med mig och det gör de inte heller. De tänder cigaretter och ser på mig med något roat i blicken.

Duschen i badrummet har tre olika vreden, ett för kallt vatten, ett för att slås på överhuvudtaget och ett för varmt vatten. De ser ut som tre spakar lodrätt på rad som man både kan dra nedåt, uppåt och åt sidorna. Har man inte vridit en åt precis rätt håll innan man vrider nästa så sprutar det bara mer vatten och det är vad som händer nu.

Skummet från mitt lorealschampo stiger över fotknölarna och över vristerna. Handduken jag lindat som en turban om huvudet dränks i vatten då duschen spyr kokhett vatten över hela rummet. Ångan sveper upp och är det enda som påminner om den kontinent jag befinner mig på, bland mc donalds, kentucky fried chicken, små butiker med riktigt schampo och stora brownies i stanniol. Klordoften är bedövande.

Alltmer desperat vrider jag på vredena och det sprutar bara mer vatten. Hastigt lindar jag ett badlakan om kroppen och vadar mot dörren och låser upp den. När jag öppnar forsar det vatten ut i sovrummet och Jake och Brian som sitter och röker på sängen hoppar förvånat upp så det regnar rosa piller ner på överkastet. Efter att Brian stängt av kranen döper han mig till "demolition girl" i pissljummen Corona och jag hoppar i sängen tills den plötsligt ger vika och metallramen skär hårt in i vristen.

Ljusröda strålar av blod skvätter ut som pulsar över lakanen och på Jake som får röda prickar över jeansen. Det blir taggiga röda fotspår och ränder efter oss i korridoren då vi letar efter receptionen. Blodet pumpar ut i takt med hjärtslagen. En fet kvinna med släpig sydstatsaccent lägger ett tryckförband om min fot och tipsar mig om den lilla mexikanska restaurangen längst nere vid basens hamn.

Senare tar vi oss dit i en taxi och med varsitt rosa piller under tungan och Jake skrattar åt att inte helt lyckats få min sko över bandaget. Jag beställer in en stor Mexican salad i ett skålformat tacoskal med riven ost över och tuggar långsamt medan vi tyst ser ut på de enorma båtarna i hamnen. De ser ut som svarta kantiga rymdskepp och männen som skurar däcken blir inte mer än små myror mot solen.