Mellankolin flödar som en slags korstågs ballad
och när till och med ebba och nationalteatern inte längre har något val
mer än att ge upp, stämma om sin gitarr
för i våra svenska skogar har det blivit till en narr
av alla oss som fortfarande drömmer om en värld i frihet och fred
och dem som inte håller med, äter oss med sked
för hur man än försöker undgå tystnaden i mörka rum
kommer denna svenska tomhet att göra mig stum.

Det offentliga rummet har blivit till en madrasserad cell
och varje morgon får en att tänka: jaha, snart blir det kväll
Om hur rutiner har tatuerat in sina djupa spår
och varje människa i bussen som inte vill sitta, utan hellre står
för att slippa ha kontakt mellan knäskålarna
även om dom egentligen vill flyga bland fåglarna
så spelar det inte längre någon roll
för människor ler inte längre, dom står och ser på på håll
för hur man än försöker undgå tystnaden i mörka rum
kommer denna svenska tomhet att göra mig stum.

Kom hit, ja lite närmre och titta på detta djur
vår 3 barnsmamman som sitter i en bur
hur världen än skakar och slår
så ser vi henne ändå inte gå
för det är svårt att röra sig, när tristessen har svalt en
och även om ni tänker: vad har hon att klaga på, hennes karl är ju en bra en!
så titta lite närmre, öppna ögon och se
att människor utan frihet kommer aldrig mer att le.
det låter lite banalt, kanske till och med känslolöst
men kära herrskap, varför kan vi inte ta tomheten lite mer seriöst?
för hur hon än försöker undgå tystnaden i mörka rum
kommer denna svenska tomhet att göra henne ännu mer stum.

den svenska tomheten ligger begravd i damm
jag vet att detta har kränt, skänkt sorg och skamm
men ändå, kära ni, försök att inte låta bli
att se det som runt er sker
att Sverige går under mer och mer.
Tack för att ni lyssnat och glöm bort mitt namn,
för det enda jag vill, är att budskapet ska ha gått fram.