skyddsplåt mot vatten
glänser och lyfter på hatten
plockar upp kroppsdel för del
hur kunde allt bli såhär fel?
höst tröst får det att isa i mitt bröst
men den ena är som knuten på ett skosnöre
den andra som el
den tredje dom helt förstörde
den fjärde hänger bara med
tankar som bankar och annat skit
vi försöker vara annorlunda, vill inte komma hit
men bröst är som höst utan tröst
och 1 2 3 4 alla byxor äro dyra
den som inga pengar har, den får lämnas utan hyra

inte speciellt, inte mer än normen
inte rationellt, inte värd afrikanskabarnfonden
inte hit eller dit, utan bara drömlikt
men läpparna mot halsen
avbryter valsen
och det här är min etik
radar upp mitt samvete som en publik
vad hjärtat vill
vad ska hjärnan göra?
varför åren stod still
och det viskar bakom ditt öra.

skyddsplåten har riggat en ny ateljé
där den samlar på nya kroppar
kanske klyschigt
kanske pasé
men högen av lik skiner som rosenknoppar
går förbi
trots att där borta sitter folk i synonym
som tuggar tuggummin och stinker parfym
så kysser jag plåtens läppar
för händerna längs dens hår
och greppar
dina ny uppfrätna sår
baddar med salt
det börjar bli kallt
rost och frost kommer inte på post
och jag önskar att jag kunde laga dig
så höst tröst får det att isa i mitt bröst
och jag såg oss falla sönder, oss som i mig.