JAG ERKÄNNER, utan omsvep, det finns inga förmildrande omständigheter, allt beror på min egen situation, jag tjänar ingenting på det här, jag skyller bara på systemet, jag har många olyckskamrater, meddrabbade, familjen får klä skott för det här, det lär väl, näppeligen, förändra någonting att jag framför detta .
Jag har försökt ta mej ur det här, men bara lyckats delvis och marginellt .
Min situation är väl, inte direkt, "skamfull", men den är penibel .
Den hindrar mej mycket, jag förlorar mycket, jag får avstå från mycket, mina barn får, också, avstå från mycket .
Det finns ansvariga personer som skulle kunna förändra min och mina olyckskamraters fördärvliga belägenhet, men de tycker att vi kan skylla oss själva, de ger oss skulden, vi är medvållande eller så gör vi inte tillräckligt åt det hela . Dessa ansvariga, Maktmänniskorna har, dessutom, utarmat oss ekonomiskt och hävdar också att det ska utgöra en Morot för oss i kampen för ett anständigt liv ! Vi kämpar mer om vi är utfattiga !
Många idéer har passerat revy i min hjärna: Bankrån, Bedrägeri, Skatteflykt,
Bilstöld mm mm , men hitintills har jag hållit mej på rätt sida om lagen . Men jag börjar förstå varför Kriminaliteten är så hög i många fattiga länder !
ARBETA ! Det är ordet vi får höra när vi klagar ! Vi vill det men vi får ju inga jobb, det finns nästan inga jobb,faktiskt ! Och ,följaktligen, ska vi utarmas och , nästintill, ruineras, eftersom det saknas jobb åt oss !
Ja, jag ERKÄNNER: Jag ÄR ARBETSLÖS och , snart, RUINERAD !!!!!

Mats Henricson