Blandade vattnet med tårar
tårar av en anledning jag inte kan se.
Allt bara gråter just nu.
Varmvattnet tog slut
liksom tårarna,
men själen min är blöt.
Så obotligt, himlastormande
ensam.
Jag vet inte vad jag ser.
Kallvatten.
Jag står ensam mitt i havet bland vänner.
Är ful och obetydlig
mitt i stormen av komplimanger
och glorifieringar.
Jag syns bara för att jag borde.
Det ni egentligen borde se
det har jag gömt,
i hopp om att någon som orkar
ska se igenom det som syns.
Pratade med den enda som alltid lyssnar,
kastade mina tvivel, åsikter och krav
rakt i ansiktet på den enda som ser mig på riktigt.
Jag vet inte ens om Han lyssnade,
även om jag vet att Han gjorde det.
Sa jag tvivel?
Är så trött på att vara pigg nu.
Inget går att sägas, jag vet inte ens själv.
Allt jag vet är att jag inte vet.
Försöker desperat att älska
innerligt och helhjärtat.
Det enda som händer är att tårarna börjar rinna.