jag har förstört allt
som jag alltid tycks
i mitt liv igen
inget kommer någonsin
bli som förr
jag ska inte lita på
någon
jag ska inte sprida
snälla ord till
snälla människor
för då kan
de förändras
och börja hata
bäst att hålla sig
på sin kant
och inte säga vad
man tycker
tystnad
jag är tystad
men det
är mitt eget
fel
jag var naiv
och blåögd
och gjorde illa
när jag ville väl
det sårar mest
om jag ändå inte
var så känslig
men jag har ju
precis
förlorat nästan allt
som betydde nåt för mig
och sedan får jag
se alla andra försvinna
också
aldrig har ensamheten
känns mera ensam
än nu
missförstånd och
misstolkningar
ligger bakom
många problem
som nu anhopas
kring mig
i mig
och i övrigt
är det
lögnerna
som jag aldrig
någonsin kommer
att acceptera
från någon
människa
dessa lögner har
brutit ned mig
och allt jag
fruktade har skett
men
jag är
i alla fall
ärlig
och det kommer
aldrig att
ändra sig
hur ont det än
gör
finns nog ingen
patetiskare
människa
än jag
förlåt för att jag
finns
och förlåt
för att jag har
brytt mig
men nu när mitt
hjärta
är krossat
av den enda
mannen jag
verkligen ville
ha
så har jag inte
längre
något att vara
rädd för
verkligheten
är
värre än någon
mardröm jag
någonsin
upplevt