Minnet

I minnets små vrår där finns smått och gott.
Dock mitt har jag tyckt varit oerhört kott … (göteboska för kort)
Men nu det står klart: Det är en chimär
Stress kan blockera så minnet ej bär

När stressen gav upp, fick jag klart för mig detta
Jag gläntar på dörrn, skapar minnets vendetta
Jag minns och jag skriver och roas av det
Hur länge jag plitar är ingen som vet.

Sinnet
Man säger ibland, att vårt sinne det rinner
En konstig sekvens, man precis inte spinner
Ej något konkret, uti detta jag finner
Det låter förkylt, det om snuva påminner
Ett sinne ska ge, något bra, nått man vinner
En varning, nått gott, så att tänka man hinner

De är några stycken, fem visst det är
Man tittar och sniffar, smakar och lär
Man lyssnar och känner, tycker och svär
Och ett gör en ilsken, arg, rent av tvär
Det medför hos många, ont och besvär
Och färgen i nyllet! Röd eller skär!
Är det, det sjätte, som gör oss så här??

Jaha, ännu ett, nummer sex som det sagts
(Det inte av vetenskap haver tillagts)
——
Nu skippar vi rimmen. Det är ju modernt:
Jag nått elfte timmen. Blir det mondänt?
?
Det handlar om känsla, blid och sublim
En aning av lösning, väg att gå fram…..FRAM?
——
Vad liknar Detta?????
En dikt utan rim är som soppa på spik!!
Eller hund utan tik!!
Dött som lik!!!
——
Nummer 7 av de 6 haver gett mig en pik!!!!