~*~

Hatansvärd att yttra: men vilken sinneskraft
Förutsåg eller förutsade, från Djupet
Av kunskapen fordom eller den nutida, frukt't kunnat ha,
Hur sådan förenad Gudskraft, huru sådana
Som stod upp som dessa, någonsin kunna känna motbjudan? [630]
För vem kan ännu tro, även efter en förlust,
Att alla dessa kapabla Legioner, vars exil
Haver uttömt Him'len, skall misslyckas återuppstiga
Självl'rda, och återtaga sitt hemmasäte?
För mig bliv vittnen alla Him'lens Värdar, [635]
Om råden är andra, eller fara skygg's
Av mig, har allt vårt hopp förlorats. Men han som styr
Monark i Him'len, tills dess tryggt ensam
Satt på sin Tron, upphållen av gammalt rykte,
Samtyckande eller nyskräddande, och hans Konungsliga Prakt [640]
Framvisad helt fullt, men alltjämt med sin styrka dold,
Vilket frestade till vårt angrepp, och bringade vårt fall.
Hädanefter vet vi hans makt, och tillika vår egen
På det att vi varken provocerar, eller fasar
Nytt krig, anstift't; vår bättre del återstår [645]
Att verka i hemliga mönster, genom bedrägeri eller svek
Vad våld ej frambringade: att han icke desto mindre
På vida avstånd från oss må finna, den som övervinna
Genom våld, haver vunnit blott till hälften över sin fiende.
Rymden må framföda nya Världar; däri sådan fullkomlighet [650]

John Milton 1667
LPWJ svensk version 08/04/09