En gång i tiden kunde jag ta bilen, eller cykla, hem på lunchen för att äta en väl tillagad vardagslunch. För det mesta tillagad med god omsorg ock kärlek av min s k lyxhustru. Jag hade god lön och hade ännu inte börjat pensionsspara, så det funkade. En dag var hon inte hemma. Jag fick själv leta fram nyckeln och öppna. Tog en macka och undrade vad som hänt. Så körs bilen in i car-porten så gruset sprutar. Ojdå! Jaha, tänkte jag, något har hänt. Hustrun har ju temperament, men det brukar ju vara hanterbart, om det är jag som missat något. På sikt åtminstone. - Ut med dig unge! Jag ser hur hustrun, med matkasse i ena handen, och barnet stadigt i den andra, kommer mot köksdörren. Jag öppnar för säkerhets skull. Risken att det är mitt fel har avtagit, men än är det för tidigt att blåsa faran över. - En sån unge!!! Trotset var ömsesidigt. Bara 4 år gammal har man en fullt utvecklad metodik för att reta sina föräldrar till vansinne. Jag blev förstås nyfiken och lyckades lugna situationen. Jag gick ju fri själv. Jo, flåsade hon. Jag hade ju tid på barnavårdscentralen för 4-årskontroll och var naturligtvis där i god tid för att hinna med lunchen - (giltigt förfall, men det låtsades jag ju inte om). De var försenade så det var kö. Han bråkade hela tiden med de andra barnen i väntrummet om olika leksaker som fanns där. Det var viktigt för här fanns ju grejor som inte fanns hemma. Och de ville han förstås ha. Med hem!!!Och rörde jag honom skrek han så taket lyfte sig. Jag försökte med alla medel få stopp och lugn. Till sist kom han över en 3-hjuling som såg ut som en traktor. Brum, brum till förbannelse. Så äntligen kom doktorn ut: Nu är det din tur. Brum brum. Sluta leka sa jag till honom, du ska in till doktorn nu. Brum, brum. Så tog jag honom lite försiktigt i armen, men då skrek han som förut igen. Lugn lilla frun, vi pratar med honom medan han kör runt. Kan du säga flaggstångsknopp? lille vän, sa doktorn. Brum, brum Sluta!!! Svara doktorn! Brum, brum Så där höll det på tills jag såg att även doktorn började tappa tålamodet. Och det såg tydligen vår lilla skatt själv, så han tystnade lite. Doktorn försökte igen: Kan du säga flaggstångsknopp? Så blev det helt tyst en kort stund. De andra barnen i väntrummet slutade också leka och alla tittade på mig. Jag ville sjunka genom jorden!! Så sa han: Det kan du ju så bra själv. !!!! Jag höll på att DÖ!! Så så, jag hör bra, det vet du! Vad ska vi göra med honom???? Ja, vad gjorde du? Fick inte en syl i vädret, men doktorn sa att det nog inte är någon fara, och att vi kunde gå hem. Nu tar jag en dusch! Kan du fixa lunchen själv idag? Jo, det kunde jag.