Ärade ledamöter av Svenska Akademien!

Mitt namn är Herr Ångest och jag skriver till er i ett högst aktuellt språkärende.

Som ni alldeles säkert är medvetna om förnyas språket hela tiden och anpassar sig efter den rådande verkligheten som vi alla språkbärare befinner oss i. Därför är det också av största vikt att språket ständigt uppdateras och anpassar sig efter hur vår värld ser ut. I första hand handlar det om språkförnyelse i form av nya ord.

En sådan alldeles ypperlig förnyelse av svenska ordförrådet står våra egna svenska myndigheter för. Jag tänker närmast på den alldeles kära Försäkringsskassan. I dagligt tal mer känt som F-kassan, försämringskassan, förskingringskassan eller fuck-kassan som vissa illmenande själar också kallat den. Men ett dylikt ord skulle jag aldrig föreslå Svenska Akademien att ta in i SAOL, då det skulle kunna stöta barn och moraliskt svagsinta.

Nej, ordet jag tänker närmast på är ett ord som bäst beskriver både Försäkringskassans praktik och perspektiv på tillvaron men även alla försäkringsbolagens praktik. Ett ord lika användbart i en vardaglig betydelse som i ett mer filosofiskt språksammanhang. Ordet jag skulle vilja att Svenska Akademien införde i SAOL är: Försäkringssanning.

Motivering och utveckling av mitt resonemang följer nedan.

I dessa tidevarv är det modernt med något som kallas postmodernism, en -ism som försöker att inte vara en –ism och som vanligtvis endast saluförs av övervintrade akademiker. En av tankarna i denna–ism är bl.a att det inte finns någon absolut sanning, sanningsbegreppet är relativt av de omständigheter och de intryck som en person för tillfället erfar. Denna –ism utövas effektivt på en av våra egna myndigheter, nämligen Försäkringskassan.

Postmoderna Försäkringskassan har egna läkare som skapar egna diagnoser och sanningar om människor som skiljer sig markant från den landstingsbaserade vården. Deras utredare avgör vidare vad sjuk egentligen innebär och vem som faktiskt är sjuk och vem som inte är. Det som alla andra tolkar som sjukdom kan hos Försäkringskassan förvandlas till ovillighet att arbeta. Bryter du armar eller ben, ingen sjukdom här inte, bara att pallra sig till jobbet. Går du på smärtstillande, jamen då kan du väl arbeta! Om det inte går, ta ett par smärtpiller extra så ska du se att det går. Cancer är ingen sjukdom, utan ett kluster av symtom, om man bryter ner dem en och en så är de ju inte så farliga var för sig. Alltså, bara att gå till jobbet som vanligt och inte sjåpa sig över lite krämpor här och var. Är du sjuk för länge, det går inte, det kan man inte vara, då får man sluta vara sjuk eller mista sin ersättning. Och att gå in i väggen existerar överhuvudtaget inte som begrepp hos Försäkringskassan, den enda vägg man går in i här är telefonkö-väggen eller oförstående handläggar-väggen.

Sammantaget gäller alltså helt andra regler och sjukdomsbegrepp på Försäkringskassan och på försäkringsbolagen än vad sjukvården eller gemene man använder sig av i Sverige. På det sättet har de skapat en försäkringssanning som bara gäller inom sjukersättningssystemet och som Försäkringskassan har första tjing på att avgöra vad som är sant eller inte. Därför vore det på sin plats att vi också språkligt ger Försäkringskassan det erkännande som de så väl behöver för att kunna utöva sitt ämbete utan att skämmas. Ge dem ett svenskt ord som de kan identifiera sig och beskriva sin verksamhet med.

Med vänlig hälsning
/Herr Ångest