det är tvåhundra meter upp till dig från markplatsen
jag står fäst blicken är fäst vid ditt ansiktsuttryck
ansiktet förvridet i en missbildad ställning
i rädslan tappar jag bort mig skyndar mig hastigt hem mot min egen dörr


i hallen finns spegeln
mitt ansikte
mjukt söligt rinnande, ändå syns spår efter skönhet
leta efter mönster, böja vrida bända, göra om allt



hösten passerar sedan vintern
hela tiden har jag sovit, när jag vaknar är allt varmt
kroppen alla tempraturer i kroppen
på pappret skriver jag: himlakropp, värme, stå ut, att utstå sin egen värme


det ringer på dörren
fem sex timmar passerar innan jag drar upp dörren med en smäll
utanför står du
i handen har du blommor, rosor jag vet inte arten
taggarna har vässat hål i dina händer
allt pågrund av mig


hela tiden är du tyst
jag pratar om min skolgång alla läxor problem medans jag placerar rosorna i vatten, vattnet färgas rött, blodförlust är en vanlig dödsorsak
kommer vi överens om innan du hasar dig hem igen
du tar alltid hissen, kroppen hinner inte med i farten


jag är kvar i huset, ändringar sker, hela tiden måste jag ligga ner
annars kan jag inte andas,

i två tre fem dagar ligger jag med kroppen mot plankorna
är det såhär allt ska vara, om jag är meningslös vad gör jag då här
kroppen och dess funktioner ett maskineri som stannat upp
inget fungerar längre


i luften hänger du i en två fem sekunder
sedan, utspridd på dom massiva gräsytorna nedanför din balkong
ligger du