Som en fastbränt emblem sitter hennes ansikte på min näthinna
Jag blinkar men hon försvinner inte ändå
Varje gång jag blinkar så går det en isning genom min kropp
En olustig känsla sprids genom ådrorna
Inget kan mäta sig med rösten som ljuv musik i min öron
Eller bilden som en vacker dröm
Men sedan blir det tomt, tänk om ?
Om det inte är så, tvekan, plågan.
Om jag hade kunnat slita mig loss
Men det går inte, jag sitter fast, kan inte röra mig