Låt mörkret falla,
och omfamna dagens svidande sanning.
Låt mig få leva
i den ljuva lögn som fick mitt hjärta att le,
om än bara för några vackra sekunder.
Ge mig några timmars evigt mörker,
att gömma mig i
med min falska lycka.
Aldrig har en dröm lidit så fruktansvärt,
som när stjärnfallets önskan slog fel
i gryningens svekfulla frammarch.
Aldrig har himlen vridit sig
i sådana djupgående pågor,
som när nattens mörka lycka
övergavs av den gråtande sanningen.
En sista kyss gav kärleken sin älskade lögn,
innan den förrädiska solen beträdde himlavalvet.
Snälla...
låt mörkret falla.