Pastorns svek
Var ingen lek
Med kärlek eller äktenskap

Det var kärlek över skaklarna
Som inte fick förekomma
Bland de fromma

Och fruns syster till råga på allt
När han på kärlek svalt
Ingen förstod makarna

Men överheten i rörelsen
Retades så, av förförelsen
Så han röt ifrån

Jag ska krossa dej
Sa han, så ok
Jag ska krossa dej inför alla

Så kom de sej att en liten man
En ledare kort och satt
Fick en man att hänga sej en sorgens natt

Men man spred ut budskap om sjukdom
”Minns de fromma sångerna som han skrev”
Man t o m gömde, dolde, hans avskedsbrev

En minnesbok om pastorns sånger
Men inget om hans kärleks relation
Och ingen såg nånsin någon ånger
Hos den man, som dödat, denna ton….

Så frikyrkorörelsens egen Hitler
Tystade ner vad som har hänt
Och ensam på tronen han ännu sitter
Fast en människa, och familj, han så förbränt….
(fast överheten är postum numer)
(men inte ens nu, tas kritiken fram)

(han tog sitt eget liv)
(Och de som hotade gav sen ut en "minnesbok"
över den fromma människa som de "skulle krossa")
(ja man hittade på en sjukdom som han dog av, med)
"sanningen skall göra eder fria" står det