I förhållandet är det kvinnan som bestämmer. Allt bestämmer kvinnan. När det är läggdags. Hur maten ska tuggas. Vilka kläder han får bära vilka kläder han inte får bära. Dom vandrar i staden hon håller honom stadigt i handen som är mjuk, vattning mellan hennes fingrar. Köttet på fingrarna verkar ha tynat bort. Där finns bara ben. Benpipor, benflöjtar.

I förhållandet är det kvinnan som bestämmer. På helgerna går dom ut tillsammans. Natten varm fuktig mot deras kroppar. Horisonten hotfullt nära. Går dom närmare, horisontens kant ett helvetesgap. På måndagar innan hon går låser hon dörren. Oftast ligger han fortfarnde på sängen, befinner sig i sömnen. Hela dagen jobbar hon i fabriken.


Kroppen en maskin muttrar metaller färgen kan skrapas bort petas bort eller målas om. Hela dagen har hon jobbat. Fått färg på kläderna, extra lager smuts kring kindbenen. På hemvägen köper hon två blommor och en burk oliver. Hon bär allt i händerna. Stadens utkant det blåsigaste stället på jorden. Blickar som fästs på gatstolpar, staketstolpar, trädstammar allt för att inte försvinna, blåsas, puttas mot helvetesgapet.

Det osar i köket. En lukt av vaniljte sprider sig överallt. Tränger genom varje organ i kroppen. Hans förkläde är tryckt mot kroppen som en extra hud. Hon går runt i lägenheten släcker alla lampor, dämpar synen. Allt ska släckas ned. Helvetesgapet skriker våldsamt dånar utanför. En storm rasar. Hans händer runt hennes midja, i ögonen allt har släckts ner. Inte ens en gnista fotogen anas. Stormen avtar stundvis. Tills allt blir tyst. Glädjen en växt som gror genom kroppar sipprar läcker ut genom pupilerna.

Om nätterna tassar han runt använder sina trampdynor. Kylskåpet öppnas sedan stängs det. Hon blir full nästa lördag vinglar in kastar sig runt hans hals som nästan bryts på mitten och hon talar om för honom att utan henne är han inget, inte ens avföring. Förhållandet ett torkat landskap som bryts ner skördas, drabbas av orkaner alla rötter slits upp kastas runt i luftrummet. Helvetesgapet växer sig närmare, djupare. Om man inte har varandra och inte sig själv. Har man något alls då skriver han i en insändare. Tidningen publicerar allt han skriver.


Texten tränger in genom luckorna i kroppen. Benbjälkarna bryts av krossas på olika ställen. En vind drar genom lungorna knottrar huden som drar ihop sig.

Djuraffären säljer djur med päls. Hon går dig och han följer efter. Dom köper en katt, bondkatten härstammar från norra gotland konstigt nog verkar den vara som alla andra katter. Hela hemvägen jamar den, ur strupen kommer upprepade läten. Dom har handlat en korg, korgen har en öppen hands storlek den är helt i trä. Katten får inget namn, den heter bara katten. När hon jobbar i fabriken sitter han hukad vid korgen. Handen fingrarna rör vid kattens burriga päls, ur katten kommer läten, som om en motor startats. Han tar katten på regelbunda promenader genom stadens nyare delar. Ibland stannar han och köper en fisk som katten gluffsar i sig. Kattens mage något mycket töjbart. Om kattens mage inte har något slut, inga tydliga väggar utan endast består av ett mjukt material. Hur många fiskar kan då få plats där. Han exprimenterar genom att köpa hundra normalstora mörtar som han sedan matar katten med i timmar.

Döden kom som något medfött. När han drömmer kastar han sig runt som i en cirkel. Julen är nära allting snöar. I kroppen snöar det också man hinner inte upptäcka det. Det kommer som partiklar. Smälts mot värmda organ. Alla bokstäver sitter fel. Han tar en penna ur en ask och kan sedan rätta till alla bokstäver. Han skriver: vad väger hjärtat och vad väger en månsten.


Hon vandrar slumpvis enligt vissa regler genom stadens lite äldre delar. Till sist kommer hon att nå helvetesgapet. Om, hur stor är chansen för henne att överleva. Han sitter och tänker när han kommer på svaret tar han fram en penna ur sin jackficka och skriver: procenten för hennes överlevnad är lika med noll och inget annat.

Förhållandet precis som allt annat, döende. Allt går att spå i händer. Allt går att få reda på utan att ha sett det på tv. Förhållandet en sak som man låser in för att glömma bort