Jag är inte ensam
det finns andra
som liksom jag
känner samma
känslor
tänker liknande
tankar
och skriver de ord
jag vill säga
men inte får fram

ibland
gör det
för ont
för att ens
skrivas
och man skäms
för sin
känsla
och tror att
den ska
försvinna
om man
blundar
eller är tyst
eller skriver
bara
lyckans
ord

nu
blottar jag
mig
ärligt
äkta
för dig
ta emot
om du vill
jag tänker
inte
förklara
mer
orkar ej
brister
faller itu
isär
av det
onämnbara

eller är det
bara för
att jag
är
rädd...