fjärran stationer
skepp möts
nebulosor viskar sina namn
och James Joyce från andra
sidan graven säger
James Joyce James Joyce
tanken smids av eld och formas
glider in och ut
i ur den själv glider in i
James Joyce där är det varmt
glider in i ljus och får vertigo
träffas av en komet
som rullar och blir större
snön som haglar mot jorden
en pixel större än livet
pastellängeln rör
en gryta med flytande koldioxid
långsamt rör han metall i grytan
pastellängeln är
fåglar av kristall
fåglar är ett spektrum av kometer
av glas glas av is och sand
där är det tyst
pingpong pastellängeln
lyser som en besatt
plasthuset som brinner
några kvartsdelar av en sekund
när de öppnar dörren
och fångar polarrid
den tysta tiden som går
den man inte känner igen
det är jag
i den där lådan
jag alltid satt i
nu är det jag som är lådan
och du som sitter i
i det här gigantiska mellanrummet
som är transparant och luktar jord
men smakar salt lådan är en
taxibil för mig och flickan
med stegräknaren som räknar ner
stegen tills hon ska dö
flickan är lådan och lådan är tom
lådan är genomskinlig
lådan är luft i ett badkar
som rinner ut i spiraler
lådan inuti en låda
det är en låda
utan födelsedag och land
suddiga fotografier och
ansikten som smälter