Vi glömmer inte du minns olika. Du tänker en kropp jag växte ur. Min kropp. Du säger vi är ett, men du ljuger.

Vi minns en resa. Vi minns att vi åker nånstans. Jag minns svettigt, varmt. Du minns svettigt olidligt varmt. Du är förväntansfull

Jag minns att du sitter på mitt golv och spelar spöklabyrinten med mig. Jag minns att jag vann. Gång på gång. Du minns inte det här alls. Du säger att jag minns fel tid och plats.

Vi minns att det är sommar och att vi sitter på gräset. Du minns att jag var taskig. Jag minns att det var varmt och att jag var förkyld.

Jag minns inte att jag höll på att ramla på bussen. Jag minns inte att jag knuffade någon på bussen. Du minns att du skämdes. Du säger att det inte så konstigt att jag inte minns eftersom att jag var så full.

Jag minns att du frågar varför jag aldrig skriver om dig. Jag minns att jag svarar att jag inte vet. Jag minns att du säger att du bara skriver om mig. Du minns inte att du sagt så. Varför, undrar du skulle jag bry mig om det.

Du minns att jag kom oanmäld. Jag minns att det var du som ville att jag skulle komma. Jag minns att du inte svarade på telefonen. Jag minns inte vad jag talade in på mobilsvar.

Du minns att det var du som avslutade det. Jag minns att jag avslutade det först. Du minns att jag ville komma tillbaka. Jag minns att du ville komma tillbaka också.

Du säger att jag har blivit för mycket som dig. Jag säger att du har tagit mina intressen. Jag minns hur du var, men jag minns inte hur jag var.

Det är vår, kanske till och med sommar. Jag åkte ner med din mamma. Jag mindes aldrig vad hon hette, inte för att jag inte ville eller för att jag inte var intresserad. Jag har svårt för namn antar jag. Antar att det ger ett ganska drygt intryck.

Jag har svårt för ansikten också. Jag har hört att man antingen är bra på namn eller på ansikten. Om man är bra på namn är man bra på matte. Om man är bra på ansikten skapande. Antingen ser man saker i bilder eller så gör man det inte. Jag vet inte riktigt om jag ser saker i bilder.

Din mamma och jag sitter i bilen. Det är lite ansträngt. Det beror inte på att jag inte gillar henne. Jag har inget emot henne. Det är svårt att känna så mycket samhörighet med människor man inte kan lära sig namnet på. Vissa namn och ansikten kommer jag alltid ihåg. Vissa fastnar direkt.

Ditt ansikte, jag undrade om det var något slags skämt med så mycket rouge.

En flicka i Spanien i dörrport, jag blev kär men det blev inget av det.

Mitt egna, kan inte riktigt visualisera mig det. Tänker på det som vilket ansikte som helst.

Det var sommar eller iallafall vår jag åkte ner med din mor. Kanske var det någon mer där också. Jag tror jag åkte från dig sen. Jag tror du skulle göra något. Vi sågs sen. Jag tror du är lite sur eller lite irriterad. Jag tror jag sov över.

Är det ventilationen? Det kanske är något annat. Avloppet? Vinden? Det luktar olja. Jag säger att jag inte bryr mig. Du ber mig gå ut och kolla

Ska du inte du åka hem nu? Vill du att jag stannar? Du gör som du vill. Jag tror jag stannar. Okej.

Du säger att jag egentligen tänder på blondiner men att du är ett undantag. Jag undrar vafan du vet om det.

Jag har aldrig gillat Lisa Ekdal. Det har du. Du spelar Lisa Ekdal för mig. Vi sitter i soffan och dricker te och lyssnar på Lisa Ekdal. Jag förstår hur du tänker. Ditt riktiga du och mitt riktiga jag. Jag tänker inte så. Lisa Ekdal har inget med mig att göra. Det är lite krystat.

Jag vill inte göra det tillsammans med Lisa Ekdal. Jag vill att Lisa Ekdal stannar utanför det här. Det är du och jag. Det är inte du och jag och Lisa Ekdal. Jag har också alltid gillat Lisa Ekdal säger jag säkert. Vill du komma tillbaka säger du kanske. Jag kanske säger nej. Jag kanske säger ja. Jag kanske säger att jag vet inte. Jag kanske säger ja och nej. Jag säger kanske låt mig tänka på saken. Jag säger kanske att det är gott te. Jag säger kanske det är så här det kommer vara. Jag säger kanske att det är hugget i sten och att det inte finns någon väg tillbaka. Jag säger att det vore som en uppföljare till Titanic. Jag säger kanske att det var en fin tid. Jag säger kanske att det inte finns någon framtid. Jag säger kanske låt oss aldrig sluta vara vänner. Jag säger kanske jag hatar dig.

Jag minns att jag ber dig dra åt helvete du säger att jag sa till dig att stanna kvar.

Min första dagisfröken hon hade ett asiatist utseende men var ganska lång. Smalt ansikte. Kanske att hon kändes lång för att jag fortfarande var barn. Hon var ganska ung.

En tjej i min parallelklass på mellanstadiet. Hon hade långt blont hår, ansiktet såg ganska härjat ut. Men kanske var för att jag minns hur hon såg ut i gymnasiet.

Jag minns att du kör in dina naglar i min hud. Jag minns att de frågade morgonen efter vafan jag gjort egentligen.

Jag minns att du skulle ha soya i all din mat.

Jag minns att vi satt ensamma i tältet och att jag försöker knäppa upp dina byxor. Jag minns att vi satt ensammma i tältet och att jag spyr.