Det var en gång i min kärleksdepression
Min alla-män-är-svin-depression
som vanligtvis brukar inträffa efter ett krossat förhållande
då jag insett att enda sättet att hitta den rätte på var att vara just den jag är utan några som helst föreställningar


På förfesten söp jag mig halft medvetslös

Ett försök att supa mig vacker
Men jag blev aldrig så dumfull
att jag trodde att jag lyckades supa andras syn på mig till något annat än vad den var

Resten av kvällen spenderades deppandes i ett hörn med en billig flaska Explorer som sällskap


Visserligen började en man stöta diskret på mig ute på krogen
Han sa att jag såg fräsh ut, inte som alla andra fejkade och överfixerade
Jag höll med i hans kritiserande betraktelser och gjorde allt för att dölja det faktum att jag egentligen var exakt sådan

Bara att det var annorlunda ikväll

Dessvärre var den trevlige mannen 35+
En man med ett krossat förhållande och en förjävlig ex-fru


Morgonen efter låg mina jeans i en stel hög på hans sovrumsgolv
Stela av ånger
Jag blundade hårt när jag drog linningen över min icke ömmande bak och jag blev positiv överraskad
Inget smiskande den här natten
Jag sökte intensivt men lönlöst i mitt minne, allt jag fann var en dunkande baksmälla.

I badrummet fanns inget utkletat smink till öronen

Han stod i sitt egenhändigt inredda kök

Mitt kök har bestick kvar från den tidigare ägaren

Han stekte omelett när jag steg in, två stycken
Det doftade av nybakt bröd och apelsinjuice, också två av varje
Han bad mig stanna
Jag sa att jag inte var hungrig

Vi kan inte bli mer än en engångsföreteelse

Han skrattade, sa att jag inte kunde ha något kvar i magen efter nattens kaskadspyor
Pekade på Explorerflaskan vid diskhon

Han höll undan mitt hår i natt

Jag tvekade, gick med på en kort frukost - eller brunch var det visst.
Jag stannade i två dagar.