Ingen ser eller hör mig
men du känner
hela tiden av min närvaro
Då stormen
dragit sig tillbaka
och du äntligen fått andrum
attackerar jag hela ditt väsen

Jag är din oväntade
och objudna gäst
Ödet slår inte blint
av mig är du utvald

I början så försökte du
att ignorera mej
och hoppades att jag
skulle dra
Men icke
försök du bara
att övertala dig själv
att jag bara är din inbillning
Lycka till

Du som var så full
av energi
och alltid hade
så många bollar i luften
är nu
fullkomligt utmattad
En depression kanske?
Möjligen på grund av
allt jag varit tvungen
att ställa in

Det värker
i hela kroppen
Jag vaknar
tröttare
än trött

Du låter ju så pigg på rösten
Va ?
Ursäkta,
vad pratade vi om
Jodå,
lite piggare är du nog allt

Jag kan inte samla mina tankar
de rusar åt alla håll
likt kulorna ur en kulpåse
Jaha,
vad var det vi bestämde ?
Snacka om
att ge ett nonchalant intryck
Dig har man ju
mist kontakten med

Är trött
på min egen uppenbarelse
Grips av
självömkan och frustration
då jag inser
Dig måste jag lära mej att leva med
under resten av mitt liv

Ödet ser med full klarhet
min kroniska sjukdom
har lärt mig
att uppskatta
det jag förut inte såg
utan bara tog
för givet


© C.J