Orange vind fångar hennes hår kastanje
smeker det dröjande
för att låta det falla

Klacken granitgrå stämmer möte med klippa
kysser berget mjukt
och skjuter mot skyn

Strålar röda sugs liderligt till ansikte törstande
klotet försmäktar, sviker
kallnar kvickt

Läpparna bleka violer spränger låset behärskning
släpper fången fri
den vassa gasten bjuder dalen till dans

buggar vilt
valsar förskräckligt
jivear lyckligt

löven darrande
stenar skälvande
världen gungande

för att sakta bli stilla
för att låta dem alla ur rörelsen

f
a
l
l
a