Tvåhundra meter till lyckan
Romantik är att
när han sagt att han inte har tid att träffa mig just nu
ändå inte kunna släppa tanken på att han finns nära, i staden
Romantik är att
pinas av vetskapen om hans ytterst närvarande frånvaro
och i hösten promenera till en park tvåhundra meter från lyckan
Fantasi:
Jag känner genast igen gestalten som närmar sig från andra sidan ån
men låtsas vara för djupt koncentrerad för att märka något
- Nämen här sitter man och sliter med teoriböckerna i godan ro
och så kommer du hit och stör.
- Jag var helt enkelt tvungen att träffa dig. Du är oemotståndlig.
Han sätter sig
försiktigt
och kysser mig
ohämmat
Realitet:
Romantik är att
sitta ensam på en bänk vid ån
Men när allt kommer omkring
är det bara tvåhundra meter
till lyckan